det är så jag säger det

detta blir mitt sista blogginlägg på arbetstid och jag måste medge att det känns lite sorgligt. jag kommer att sakna alla! och såklart har alla varit supergulliga hela dagen och jag har blivit utbjuden på lunch och fått fika och fina presenter och en massa kramar. snyft! jag ska hit och snika fredagsfika varje vecka har jag tänkt. och så mina slavlördagar såklart! jag har ägnat lite för lite tid åt att städa ur rummet upptäcker jag nu så jag får nog jobba över på min sista dag. MITT rum. MITT rum (jag måste ju passa på medan jag har chansen att skriva så).

kakorna blev tydligen lyckade!! jag kan ärligt säga att jag nu kunde andas ut för första gången sen igår då kakjävlarna kom ut ur ugnen och ångesten gånger fem infann sig då jag såg resultatet. men lite rosa strössel löser det mesta och när robban tog sin andra bit funderade jag på att ställa mig upp och jubla alternativt göra en liten segerdans på bordet.

jag tänker inte ens kommentera matchen igår så håll käften om ni håller på inter.



eller jo jag måste bara säga en sak, buffon är så sjukt saknad (ingen annan ska någonsin få chansen igen, inte ens i en träningsmatch eller cupmatch, jag funderar starkt på att han ska stå i b-laget också).

och bara en sak till, Camoranesi röda är det mest självklara jag sett på länge. vad gör karln?

mina kära arbetskamrater har anordnat en bowlingkväll för att avtacka mig om två veckor. jättegulligt javisst! men nu har de lagt fram en lista i fikarummet där man ska anmäla sig om man vill följa med. förstår de inte vilken ångest det framkallar för mig?! vi är cirka fyrtio på företaget och tänk om antalet stannar på fem stycken (som är anmälda just nu)? då är det alltså knappt någon som har uppmärksammat att jag ska sluta. kuljul.

jag har så smått börjat städa ut mitt kontor nu (jag började med julgrejerna, det kändes som om det började vara dags) och det är faktiskt lite sorgligt. jag har nog inte fattat att jag inte kommer tillbaka nästa vecka, för det känns som att jag ska det! näst sista dagen idag. imorgon ska vi på ekonomiavdelningen ut och äta lunch och så ska jag ha mitt avslutningssamtal med linda och sen så är det slut! (eller ja, jag ska ju bjuda på fika också hade jag tänkt men jag får panik bara jag tänker på det så jag låtsas helst inte om det).

tjugo i tio var jag hemma igårkväll! och då hade jag varit på jobbet sedan klockan åtta på morgonen (jaa fem över åtta möjligtvis, nu när jag sover hemma igen så är jag seg på morgonen igen). tjejkvällen blev en succé tror jag nog och det var ju roligt! fast roligast var nog ändå att det blev över mat som jag fick äta. om jag skulle kunna laga mat så skulle jag göra såna där goda saker hemma någongång men jaa, det kommer ju inte att hända.

idag sorterat jag papper. sedan häftar jag ihop papperna till häften. sedan numrerar jag häftena. jag känner mig intelligent.

igår slingade jag mitt hår. nu är jag ännu blondare. allt för att matcha mina nya arbetsuppgifter.

igår kväll gick det en dokumentär på 4:an som handlade om en kvinna som vägde över 400 kg och som inte hade varit upp ur sin säng på flera år. nu skulle hon äntligen få sin efterlängtade operation som skulle ge henne livet tillbaka. det gick inget vidare utan hon dog två veckor efter operationen. nu skulle jag ju kunna påpeka den otroliga intelligensnivån i att låta saker och ting gå så pass mycket överstyr att man hamnar ovanför 400kilos-strecket (streck och streck, det är nog snarare en motorväg man ska passera) men det gör jag faktiskt inte utan jag tycker mest synd om hennes döttrar.

men jag blev lite fundersam när hon sa att hon inte var en sådan som låg i sängen och åt hela dagarna. jag skulle nog våga mig på att fastslå att det krävs hårt arbete på just de två sakerna för att uppnå en kropp som hennes.

jaadå, det blev ingen tidigkväll igår heller. men jag var ganska hyfsat pigg när jag steg upp imorse ändå (med mina mått mätt)! det känns dock lite onödigt att jag måste börja gå till bussen ungefär samtidigt som när jag i vanliga fall brukar stiga upp när jag bor hemma! men jag är världens snabbaste så det gör inte alltför mycket. jag är en rishög.

jag kom på varför det är så kallt på mitt kontor när jag gick hem på lunchen idag. det kan ju bero på att det är midvinterkallt utomhus också! vad hände med sommaren liksom? för det måste ju ha varit allraminst vår för en vecka sen när allt smältvatten översvämmade alla gator och det regnade hela tiden. fast det gillade jag ju inte heller. och nu fryser jag istället. jag är aldrig nöjd jag vet.

ikväll är mamma iväg till mormor och det betyder att pappa har bjudit in sig själv på middag hos mig i lägenheten. det finns självklart inte en chans att jag lagar mat så vi hamnar troligtvis på korv-ivars för avhämtning. inte helt fel det, men jag undrar hur snabbt jag kan bli av med dem efter middagen? jag har stora planer för ikväll....

jag ska sova innan åtta!

jag börjar tro på att det finns en högre makt som lyssnar på mig för nu sitter jag i värmen igen! däremot har jag solen rakt i ögonen och ser absolut ingenting och kommer att få 80årsrynkor runt ögonen för att jag måste kisa så mycket men jag är åtminstone varm. och är det egentligen inte lite överskattat att se vad man gör? iallafall för mig som inte gör så mycket just nu. jag har funderat lite på att börja ha solglasögon (och idag passar det ju extra bra), men då måste jag lära mig att sova sittandes. vore hur som helst perfekt.

jag undrar hur kallt det egentligen är här i mitt rum på jobbet. det kan inte vara långt ifrån minusgrader! (jag vet att jag brukar ha alldeles för varmt i vanliga fall men nu är det verkligen extremt kallt). det kommer inte att dröja länge innan jag sitter här i jacka, mössa och vantar. och inte kort efter det löper jag hela linan ut. med skoteroverall.

MEN det finns en sak som värmer! egypten i början på mars, jatack.

Giréus säger:

Äta eller bli äten, så är det.. det är därför man ska ha buffè, för då äter man bara :D

Giréus säger:

men Julia då..

Giréus säger:

Du måste lära dig att du ska ha fyra djur!

Giréus säger:

En Jaguar i garaget, en mink i gardroben, en tiger i sängen och en åsna som betalar räkningarna!

värst var uppåt jag verkar ha varit i söndags. jag klämde in ett utropstecken i varenda mening tydligen. jag ber om ursäkt och det ska aldrig mer upprepas. livet är ingen fest. men jag får skylla på att jag var stressad och att pappa hade kört fram bilen och stod och varvade motorn så jag hade liksom inget val.

om man ser tillbaka på min lediga dag igår så kan man föreställa sig ungefär hur alla dagar efter den 31a januari kommer att se ut. först kommer jag att sova alldeles för länge. sen så ligger jag kvar i sängen och drar mig ett tag. när jag väl stiger upp så tar det bara så lång tid som det tar att hämta något ätbart ur kylskåpet innan jag ligger nerbäddad i soffan istället. efter lite seriös tvkanalzapping så sover jag nog en liten stund, alla vet ju hur skönt det är att sova mitt på dagen? slut.

på grund av min otroligt mättande och stora lunch (haha) så kom ju bullarna på fikat ganska lägligt. fast nu när sockerchocken har släppt har även humör plus piggheten börjat dala. och det är mörkt ute. det är nästan tur att det är iskallt på mitt kontor ibland, annars hade jag nog legat och snarkat under skrivbordet både en och två gånger. nu de senaste dagarna har jag till och med haft ännu mindre att göra än vanligt, då jag håller på att lämna ifrån mig mina arbetsuppgifter. näst sista fredagen idag, men jag tror att jag även i fortsättningen ska snäppa förbi här på fredagar. fredagsfikat är heligt vet ni väl.

det fanns självklart ingen mat i kylskåpet så jag fick skrapa ihop värsta festmåltiden bestående av keso, rödlök, en apelsin och lite tacochips. lite försent kom jag på att det inte är jättesmart att trycka i sig en massa lök när man är tvungen att umgås med folk efter det. fast det är ju jag i ett nötskal, när jag verkligen gör någonting (lägg märke till verkligen) så gör jag det ordentligt. måste jag städa så rensar jag gärna garderoben samtidigt och kommer jag på att jag ska börja träna så kör jag stenhårt i högst en vecka (och sen gör jag inget mer resten av det året). så nu när jag skulle äta lök så gjorde jag även det ordentligt.

och så har ännu en förmiddag gått igen! nu går tiden helt galet fort men jag klagar inte (varför skulle jag göra det?). om en kvart ska jag traska hem och äta mat (eller mat och mat, vi får se vad som finns i kylskåpet) och sen ska jag traska lite mer med vovvsingen. det är alltid lika skönt att ha cirka tio minuter på sig att äta... fast snart kommer jag ju att ha all tid i världen att äta. jag undrar hur många kilo det är möjligt att gå upp på en vecka? det finns en hyfsat stor chans att det kommer vi snart att märka tror jag!

det räckte tydligen inte med att jag inte får fortsätta här på jobbet och att ytterligare en person har sagt upp sig. nejnej, nu ska tre och en halv tjänst till bort. wohoo, spänd stämning.. ingen har heller fått veta vem det är som ska gå eller ens från vilken avdelning så det är nog ganska spännande och nervöst för många. jag står ju däremot liksom utanför det där (det var ju en bra sak. EN) så jag ser lite framemot att höra snacket på morgonfikat måste jag ju erkänna. jag vill ha lite drama, ge mig lite action så här på morgonen och inför helgen tack!

det blev en spännande färd till ursviken i bil istället för med buss. men det var mörkt och halt och som vanligt gick det fort. jag vill verkligen bli rallyförare när jag blir stor! för som det är nu vill man ju inte köra för fort (egentligen), jag skulle bryta ihop om jag blev av med körkortet! och då är det kanske någon vänlig själ som vill upplysa mig om att om jag hade tagit körkortet direkt när jag fyllde 18 så skulle min prövotid snart vara slut. men nu är det ju så att jag och mitt körkort snart firar ett halvår tillsammans och det kan jag ju tycka vad jag vill om men inte göra så mycket åt.. jag står för att jag alltid är seg i starten!

ikväll ska jag till min andra hälft malin och vi ska givetvis roa oss med det som ska ge klirr i kassan om några år så vi slipper jobba alls, vårt egen lilla såpa som alldeles snart kommer att ersätta andra avenyn för det finns väl inte något sämre program? och sen när vi väl har slagit igenom ska vi jobba 12-14 varje dag och glassa resten av tiden. men före det så ska jag ha ett personalmöte och sen ska jag halka hem och äta och sen ska jag lyckas ta en buss och komma ihåg att hoppa av på rätt ställe (jag är ju ganska van att hoppa av några hållplatser senare, två år sätter sina spår som vi säger så).

jag har aldrig riktigt förstått det här med medelålders män och ringsignaler på mobilen. man är inte häftig om man har värsta "ungdomsringsignalen" med "roliga ljud" och "tokiga röster". man är inte hipp om ens telefon ligger och skriver "svaaaara då, ja men kom igen och svaaaara då" jättejättehögt. dagen man fyller tolv år är det inte tillåtet längre. och det är inte under några omständigheter ok att ha en sådan ringsignal på sin arbetsmobiltelefon när man är VD!!!

under hela fikarasten har alla suttit och pratat om folk som inte kan hålla tiden, som alltid är sena, som inte har någon tidsuppfattning osv osv. de har även skrattat åt att man måste säga till vissa personer att man ska träffas en kvart tidigare än vad som egentligen är meningen, för att de ska vara i tid. jätteroligt tyckte dom. jätteroligt tyckte jag som passade perfekt in på allt de sa.

jag överlevde!!! och jag behövde varken ta mina superstarka tabletter som jag fick när jag och malin var på sjukhuset förra gången (nu lät det som om vi är där varje dag men så är det inte riktigt) eller åka ambulans. jag kanske har blivit immun? eller så var jag bara grymt skillad på att gnaga bort chokladen runt nötfyllningen i  mitten av chokladbiten. alla har vi våra talanger.

men jag undrar hur det kommer att bli nästa gång jag svimmar/inte kan andas/får en allergichock (fyll i valfritt)? det är ju liksom annas tur att följa med i ambulansen, det kan ju bli spännande att vänta in henne. "nej alltså vi kan inte fara till sjukhuset än för jag har lovat att min kompis ska få följa med i ambulansen så vi måste vänta på henne!". ja jag gissar att jag får vara glad om det inte händer när hon är i thailand iallafall...

imorgon går jag in på min näst sista vecka på jobbet och det känns faktiskt inte helt fel. det är precis som när man har varit ute och rest, man längtar inte hem först men när man väl är på väg hem vill man bara vara hemma direkt! och jag längtar efter att få sova!

nu när jag jobbat heltid i snart åtta månader (aj galet länge, nu när jag väl tänker efter. och ja, jag räknade på fingrarna) är det en sak som är till och med ännu självklarare nu än tidigare: jag måste gifta mig rikt. snuskigt rikt.

även idag har jag lyckats halka mig iväg till jobbet. jag som verkligen trodde stenhårt på en tidigkväll igår men jaa, vad hände? som tur var (jag tycker det egentligen inte men jag får väl låtsas vara mogen och klok) så har vi inte kvar eurosport hemma för annars hade jag garanterat varit uppe och förstört nätterna genom att titta på australian open. men på helgen är det ju en helt annan sak så jag måste kolla upp vilka kanaler jag har i lägenheten....

haha ja då har man blivit med lägenhet då!

åhååå min niklas ska vara med i melodifestivalen (och för er som inte fattar det är så är det niklas strömstedt och det har alltid varit vi). låten heter för många ord om kärlek och det låter väl ungefär som det brukar låta kan jag tänka mig (och hoppas).

jag tror att jag är världens mest otränade person. alltså på riktigt. det är nästan otäckt. och ganska pinsamt. men okej då, här kommer det: jag har liksom fått en konstigt idé om att jag ska börja stretcha för att bli lite mjukare i kroppen (sisådär tre år försent). och det har jag gjort nu. två kvällar i rad.

och jag har sån träningsvärk att jag inte kan lyfta armarna över axlarna.

jag tog på mig att jobba litegrann i kassan idag men bara från halv tre, nångång måste ju även jag få sova (och här bortser jag från att jag sov till halv1 igår). jag skulle nästan ha kunnat sova här i kassan istället, att det har varit lugnt är en gigantisk underdrift. nu är det dock bara tio minuter kvar och sen ska jag äntligen hem och äta. jag tror att jag har haft ungefär fem kassainslag sedan klockan fem. som sagt, lugnt.  

det var sjukt tråkigt att jobba idag tråkigt nog.

och sen såg vi en förlustmatch jag och malin och det var ju inte heller jätteroligt. fast clemens borde ha vunnit eftersom de var bättre (största idrottsklyschan nånsin kanske?). en rolig sak var ändå att min arbetskamrat från vindeln spelade i motståndarlaget haha! och nu ska jag få god middag och sen ska jag se juventus piska catania och sen så ska jag tydligen äta glass och se film.

så där ja, dags för en ny underbar arbetsdag, lördag och allt. nej men det är faktiskt inte värst, jag jobbar fyra timmar och får betalt för åtta så jag ska väl kanske inte klaga. och det går över förväntan att stiga upp på morgonen måste jag säga! jag ska väl inte överdriva och säga att jag är pigg och liksom bara studsar upp ur sängen, det vore ju en lögn. men jag är ju här nu, det tycker jag får säga det mesta.

men nu var jag ju faktiskt lite orättvis mot mig själv. jag har ju visst lagat nånting ur en av tinas kokböcker. jag gjorde en bejublad pannacotta med limemarinerade hallon (!!!) och enda orsaken till att den inte blev uppäten var att jag (JAG) hade lagat middag som var jättegod (det trodde jag inte ens själv på innan, ha!). fast jag måste erkänna att jag var hyfsat nervös trots proffshjälpen i köket. men det ordnade jag genom att hinka i sällskapet (och mig själv) ett par glas vin före maten. kan man inte laga mat får man ta till andra knep.

jag undrar lite vem jag ska hålla på i let's dance i år. uffe larsson är ju bara läskig, jättejätteläskig och karl-petter är ju nästan för lätt (och faktiskt så sparar jag honom åt lina, snälla jag). nää jag tror nog att jag satsar på mat-tina. ett tag där var jag besatt av henne och jag har alla hennes kokböcker (jag vet att jag inte kan laga mat så ni slipper påpeka det). fast det konstiga är att jag egentligen inte gillar henne heller! hatkärlek tror jag det kallas. ibland vill jag bara sudda bort det där smilet och slippa lyssna på det äckliga skorrandet. men så sitter jag där igen och bläddrar från sida till sida med recept som jag

1. aldrig kommer att laga

2. inte har en aning om vad hälften av ingredienserna är för något och allra minst hur man tillagar dem

jag är sjukligt taggad på let's dance ikväll (jag menar verkligen sjukligt). jag vet egentligen inte varför, jag tycker inte att det är så bra och när jag har sett det förr så har jag lessnat efter ungefär en halv låt och så har sångaren varit värdelös varje år. men trots allt det så är jag sjukligt taggad. det kommer garanterat sluta med att jag inte ens ser det men uppladdningen idag kommer att vara stenhård.

det är så logiskt alla fattar utom du

du har inte en aning

du har inte en aning

det är så logiskt alla fattar utom du

du har inte en aning

att jag tänker på dig precis just nu

det här skriver jag med risk för att bli sågad vid fotknölarna (jag brukar bli det när det handlar om musik) men jag gillar ju faktiskt låten! (och ja jag tänker fortfarande heja på mitt jimmy-substitut lipsillen alexander schöld i melodifestivalen!!)

just nu lutar det nästan åt hon i radio. hon har ett programinslag som hon kallar för nöjeskollen i skellefteå. idag tyckte hon att man skulle ta sig till lasarettet klockan två för då skulle frälsningsarmén uppträda. (!!!!!!!)

jag har fortfarande svårt att bestämma mig för vad jag ogillar mest, folk som stavar usch "ursh", eller hon i mix megapol som låtsas att hon bor i skellefteå.

jag skojar typ inte när jag säger att jag är själv kvar här uppe på kontoret nu! åtminstone alla chefer har stuckit (jag klandrar de inte, hade jag haft chansen hade jag tagit den utan att tveka) och nu undrar jag bara om jag borde dansa på bordet eller så?

och det är alltid lika härligt när alla ropar "trevlig helg" när de far. det är INTE helg än. jag hade tänkt skrika det i lite otrevlig ton till den sista som sa det men jaa, eftersom det var vd:n så kanske det inte hade varit min bästa idé på länge. min bästa idé på länge är att jag har sett till att bilen står parkerad där nere. två minuter hem wihoo.

och hon tog sig hem! och hon åt mat! och hon var vaken hela kvällen tills hon skulle sova! (okej där ljög jag, jag somnade faktiskt på soffan cirka 2 minuter efter det att jag lämnat bordet men två av tre är ju inte helt fel). sen så var jag faktiskt på väg i säng där runt klockan 10 igen men jag blev så taggad när malin styrde upp min sommar så jag kunde inte sova! nu är det i alla fall officiellt, jag MÅSTE vara arbetslös i sommar.

det finns en hyfsat stor chans att jag får ge hem nu! och det vore inte helt fel om man tänker på att jag nu på två dagar har jobbat minst 21 timmar. konstigt nog är jag inte så hungrig men jag tror att jag har gått över någon sorts gräns där jag inte känner hunger längre. snälla goda gud se till att det står mat på bordet när jag väl tar mig hem! måste jag laga något så tror jag hellre att jag tar en tugga av julgranen eller vad som helst annat som inte kräver någon ansträngning. sen så lär jag väl slockna sådär en halvtimme efter jag har kommit hem, sova i ett par timmar och sen vakna pigg och nöjd och inte kunna somna när jag egentligen borde. precis som vanligt alltså!

varför tror folk att det är alkohol som dödar hjärnceller? jag ska berätta vad det egentligen är som dödar hjärnceller: att först knappa ett sexsiffrigt artikelnummer och sedan en till siffra på det. gör det i ett par timmar så förstår ni vad jag menar!! så ikväll ska jag bara spänna på mig tvångströjan och lägga mig i mitt madrasserade rum.