det är så jag säger det

nu går jag in på min fjärde sista vecka (det där lät inte särskilt bra?) och på ett sätt kan jag inte låta bli att tycka att det ska bli skönt. jag vet att jag ska vara ödmjuk och tacksam och allt det där för att jag har fått jobba heltid sedan jag gick ut skolan men jag är lite (mycket) småsugen på att vara ledig ett tag nu också. fast jag kommer garanterat att få ångest efter två veckor av att bara gå hemma och se alla pengar rinna iväg. ja jag är aldrig nöjd.


roligaste telefonsamtalet igår:
pappa: har du tagit mina skor?

(pappa har storlek 46, jag har storlek 36)