det är så jag säger det

Oj, så fort det går att falla in i precis samma mönster igen. Jag har haft ett 10-veckors sommarlov men det känns som om det var bara förra veckan som jag gick ut ettan. Förra veckan som jag satt där i matsalen, plågade mig igenom sega lektioner och längtade efter skolavslutningen!
Skolan är väl okej, men inte mer än så. Less redan efter 2 dagar! Sorgligt men sant.
Klassen är ungefär lika hopplös som jag trodde. Även fast vi bara har 4 nya tjejer så är de tillräckligt gräsliga för att dra ner alltihop.

Till råga på allt håller jag på att bli förkyld också, eller rättare sagt jag ÄR förkyld. Säkerligen feber och nyser och har ont i huvudet. Ingen bra start. Plus att jag har bestämt mig för att pausa från fotbollen igen. Har inget val, det går inte att spela när det gör så ont! Inte för att mamma verkar bry sig dock.


På svenskan skriver vi dikter. Jag kan inte vara djup!! Jag känner mig bara löjlig då. Inte för att jag inte skulle vilja, men som sagt, det känns inte bra. Till slut vill jag bara skratta åt mig själv. Kanske ännu en sak att träna på. Jag har ju som en del..


Nu när det rullar på i samma banor vill jag bara göra nånting som bryter av! Skulle tyyp vilja göra en Anna&Frida i lördags, och sen en slyna. (Ni som vet vad jag menar förstår;P) Men värt egentligen, det är bara för att jag är så virrig just nu. Det går över!
Sängdags, för jag ska försöka sova bort febern. Går ju liksom inte för sig att vara sjuk redan första veckan. Somnar till: Destinys Child - Emotions