det är så jag säger det

En ynkans dag innan det är helg. Det känns ganska skönt kan jag säga.
Och morgondagen känns mer och mer lockande. Också bra.
Lena PH, Petter och BWO spelar och jag ska vara med tjejerna jag tycker bäst om. Det kan inte bli dåligt.
(Okej, artisterna kunde ha varit något annorlunda, men jaja det blir också bra!)


Nej nu ska jag gå och ringa Anna som har kommit hem från Cypern och som jag inte har pratat med på aaaaalldeles för länge!

Det är helt SJUKT hur stylish hela jävla Skellefteå verkar vara!

Ja det där kändes ju inte alls bra. Inte alls.
 
Går det verkligen så där fort?

Det gick ju liksom bra igår till slut. Men Tyskland blir en pärs. Tur att jag har någons hand att hålla då :)

Alltså, alltså, alltså.
Sverige ska vinna sin matcher, annars är det inte kul längre. Tack gode gud för Paraguay säger jag bara!
Det är nästan dags att börja trampa igång tycker jag.
Även om det känns ganska overkligt att T&T skulle göra 3 mål på Paraguay.

Henkeeeeee var ääääär du?! Jag blir så ledsen. Du som skulle göra mål nästan hela tiden.
Fast du är förlåten. Vi kan alla förstå skillnaden mellan Ronaldinho och Källström och grabbarna.
Okej då.
Men bara för den här gången.  

Det är rätt konstigt ändå hur vissa låtar kan få fram vissa minnen så tydligt.
Som nyss till exempel, jag lyssnade på min iPod och först dök en låt med Sahara Hotnights upp. Värsta förra sommaren, grymt mycket. Så då byttes det.

Och så sedan, The Similou (som för er som inte visste det var förband åt Backstreet Boys i höstas) och vips var jag tillbaka i Stockholm i Globen.
Allvarligt talat, det var lätt den bästa dagen i hela mitt liv.

Ca 9 timmar tidigare hade vi äntligen tagit tag i saker och ting och blivit tillsammans (eller vi och vi, snarare JAG). På dagen hade jag fått springa runt i alla affärer jag ville med mottot "shop 'til you drop" och nu stod jag med hans armar omkring mig och skulle få höra BACKSTREET BOYS sjunga alla mina favoritlåtar sen länge.
Seriöst det kunde inte ha varit bättre.

Huh, jag ryser än.

Har just sträckläst boken "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak". Det finns egentligen inga ord. Så fruktansvärt. Man kan bara inte förstå. Man kan försöka men inte förstå.

Ganska mållös är jag. Väldigt ganska.

Fotboll 3 gånger om dagen, seriöst det kan inte bli bättre.
Eller jo, om Sverige börjar sätta lite bollar också! Henke, vakna tack.

Italien-USA var bara en sjuk match. Men det var roligt det med.
Imorgon blir det första matchen med Brasilien för mig. Det ses fram emot.

Jag blev nyss inlåst på toaletten uppe. Jag freakade.
Mamma hörde när jag bankade på dörren och sprang upp för att hjälpa mig.
Det visade sig att jag inte dragit upp handtaget nog långt.
Så kan det gå.

Men det var inte direkt så att paniken smög sig på, nej då.

Den snarare träffade mig i 100km/h.

Det finns ingenting som jag avskyr så mycket som MYGGOR!!!!!!!!!!!!!

(Och lite fusk)

Alltså vad händer. Det känns rätt ball med 0-0. Häääärligt Sverige! Precis den start som vi behövde. Och som vi alla sett fram emot.
Shit, hur blir det nu. Jag som sett fram emot en åttondelsfinal allra minst!
Och så förlorade Elfenbenskusten också.
Yes.
Vilken fotbollsdag.

Jag ska börja hålla på Ecuador istället. De vinner ju åtminstone sina matcher.

Idag var det jag som gick lös på stan. Men det gillas.
Och jag tycker att jag kan unna mig själv lite nya kläder när jag ska slita ihop pengarna under hela sommaren.
Jo visst ja, jag nämnde visst inte det. Jag har fått jobb nu!
På Byggmarin (eller Jernbolaget som det heter nu), de ångrade sig tydligen. Men jag klagar inte!
Eller jo, kanske lite när jag ska jobba nästan precis hela sommaren. Två veckors sommarlov får jag ganska exakt, en vecka hemma och sen en vecka i Turkiet(!).

Men jag kommer att bli snuskigt rik.

Förlåt mamma, men det finns faktiskt en orsak till varför jag bara har kaktusar på rummet.

Pappa (på väg hem): Vad gör du då?

Jag: Ser på fotboll ju!

Pappa: Jaha ja, vad står det då?

Jag: 1-1

Pappa: Till vem ?