det är så jag säger det

brukar det verkligen vara så här mörkt på morgonen? man tycker att jag borde veta efter att ha tagit mig till jobbet samma tid varje morgon nu i ett par månader men jag var till och med tvungen att kolla vad klockan var typ tio gånger! totalt förvirrad, det är jag det. ett tag där var jag helt säker att jag var en timme fel och att klockan bara var sju, men jag var inte ledsen för det - jag hade somnat om på en halv sekund! nu visade det ju sig att klockan var åtta och att det inte blev någon tupplur men det får jag väl leva med (till lunchen, jag ska somna prick tolv och sedan vakna en sekund i ett).

och på tal om totalt förvirrad: imorse vaknade jag i min morgonrock. inte jättekonstigt kanske man kan tycka, om det var så att man hade somnat i den också! och det hade givetvis inte jag så frågan är vad jag har gjort och var jag har varit inatt?

det är skridskobana på gårdsplanen nu och när nu också solen lyser så ser jag allvarligt ingenting. jag är som en liten ljusskygg varelse som ser solen för första gången på flera månader. jag sitter här och kisar och tycker faktiskt att det mest är jobbigt! nej ge mig lite mörker och jag kurar ihop mig som en liten fladdermus och njuter. och hur friskt är det att det känns som en vårdag 3 dagar före julafton?!

just nu är det inte särskilt bra och allt ser ganska nattsvart ut och därför måste jag ta fram några roliga tankar. här kommer mina roliga tankar:

1. ingrid skriver "jag är full nu" klockan 9 en fredag- eller lördagskväll som svar på en ordentligt kristen tjejs dagboksinlägg som handlade om varför unga människor super så mycket och hur dåligt det är.

2. en av mina arbetskompisar (vuxen med två barn, men tveksamt om han går under vuxen efter det här) blir inlåst på sitt hotellrum före middagen på vår kickoff därför att han är så onykter.

ja jag vet att allt det där har med alkohol att göra men om ni tänker på det så säger det mer om er än om mig så det så!
och listan kommer säkert att fyllas på men det här är vad som skiner igenom molnen lite extra

jag vet att jag utlovade spänning och dramatik och romantik och allt vad det nu var och det var faktiskt gott om det! i shrek 2 som vi såg på lördagskväll iallafall........ men det nakna skyltdockan  kan jag ta på mig! nu står hon där och fryser utan kläder, tur att jag inte har något samvete.

men jag är väl ganska lyckad ändå som är i stockholm i tre dagar för att köpa julklappar och kommer hem med nästan enbart julklappar åt mig själv? nu måste jag ju in på stan här hemma också och det kändes inte jättelockande. jag tror att jag ska börja göra mina julklappar själv i år igen! visst borde ellen&maja bli glad över en fin teckning som jag har ritat själv (med streckgubbar då, det mest avancerade jag kan åstadkomma)?

för att fortsätta den spännande rapporteringen så checkade vi in och letade rätt på vårt rum (jag lovar att det aldrig någonsin tidigare har varit några som varit så fascinerande av en hiss, eller snarare ett hissljud). när vi kommer fram till vår korridor upptäcker vi att just vår korridor har ett fotbollstema! lycka igen. fast det blev lite mindre lycka när vi upptäckte att vårt rum hade resultatet Sverige-Danmark 1-2, varför ha en match som sverige förlorade?!

resten av dagen försvann i en dimma orsakad av ett frenetiskt kortdragande och en miljon tunga kassar (kändes det som iallafall). ja resten av resan såg ungefär ut så med några undantag:

1. våran "tidigkväll" som slutade klockan 3 på natten.

2. fyndet av världens bästa nyårsklänning (fast vad som händer på nyårs är fortfarande oklart?)

3. middagar ute som hade lite olika standard, särskilt på personalens bemötande

4. blödande fötter

5. icke-varandet av michael nyqvist och sven wollter.

6. tunnelbaneresan som gick åt fel håll (fast vi upptäckte det innan slutstation åtminstone!)

det har helt enkelt varit en kanonresa men kunde det ha blivit något annat med det ressällskapet? jag tror inte det, även fast hon har lokalsinne som en guldfisk.

sen att vi höll på att missa flyget sisa kvällen behöver vi väl kanske inte prata så högt om? det är inte särskilt konstigt att det går runt i huvudet efter nio timmar på stan!








julklappar? vad är det? har aldrig hört talas om?

jag tror att det börjar vara dags för den sanna versionen om min och malins stockholmsresa! det började faktiskt hyfsat bra (mycket bättre än vad vi hade hoppats) när vi tog oss till falmark i tid (trots att pappa polis nästan lyckades köra fel) och när vi upptäckte att vi faktiskt hade biljetter till flyget så var det lycka!! mycket skönt. och det här är också imponerande: vi tog oss (läs: jag lotsade oss) från arlanda till t-centralen, genom hela t-centralen, in i pressbyrån för att köpa åkkort, och sedan ut till solna centrum där vi skulle bo. man kan säga att jag spelade som i trans!! jag trodde att vi skulle ha hunnit tappa bort minst hälften av bagaget och garanterat skulle en av oss ha villat bort sig bland allt folk men med lite skicklighet från min sida (jag är inte blyg av mig) och lite tur från malins (malin du kan inte påstå att det var annat än tur att du säg hotellskylten!!) så hamnade vi helt rätt. sen så kändes det ju inte helt fel att upptäcka att hotellet låg inne i den stora gallerian i solna. då kan man väl inte hjälpa att man gör av med pengar? det måste ju vara ödet?

nu ska jag ringa och bråka lite med boråstapeter men missa inte den spännande fortsättningen, den innehåller både lite action, drama, romantik och framförallt en naken skyltdocka (det var väl en cliffhanger som hette duga?)

vad skulle jag göra utan mitt koffein just nu? jag knaprar vitaminer och dricker cola (och låtsas att det hjälper - jag är nog den sorts människa som går på vad som helst och sedan tror att det fungerar också!) för att hålla mig vaken och alert. det hjälper inte iallafall. jag sov en halvtimme på lunchen idag (fast det blev nog mindre, novak låg cirka en centimeter från mitt öra och gnagde på tuggbenet som besatt) men nu har jag tyvärr börjat känna efter hur skönt det skulle vara med en liten tupplur. jag kanske smiter in i förrådet och bäddar ner mig bland alla gamla pärmar?

nu har jag och malin styrt upp stockholmsresan på riktigt (man skulle kunna tro att vi styrde upp den på riktigt när vi bokade hotell och flyg men nej) genom att:
1. kolla upp hur stort handbagage man får ha på flyget
2. kolla upp hur mycket väskan får väga på flyget
3. kolla upp om hotellet har någon relaxavdelning
4. kolla upp om hotellet har någon bar
5. kolla upp drinklistan på hotellets bar

vi har alltså gjort en grundlig research och jag är nu ganska säker på att detta kommer att bli en helg att minnas (det har jag i och för sig varit säker på ganska länge, vad kan gå fel liksom?)

SVAR: ALLT KAN GÅ FEL MEN DET GÖR INGET !!



ps, nästa är 500 och jag kan avlöja att det kommer att firas med en gammal favorit som bestämde sig för att hälsa på mig

500-inläggsjubileumet kryper allt närmare.. då blir det party!

jag har kommit på en sak som skulle kunna leda till panik! jag har ju kallt räknat med att köpa alla julklappar nu när vi far till stockholm i helgen, vad gör jag om jag inte hittar några?! vad händer om jag där på måndagskväll upptäcker (när jag febrilt försöker stänga den andra överfulla resväskan) att hoppsan hoppsan ellen och mormor får visst ingen julklapp i år?! okej att jag har hela nästa vecka på mig men jag hade ju liksom tänkt slippa springa på stan här hemma. då blir det att ta fram alla skills jag (inte) har och tillverka något vackert och kärleksfullt istället!

nu har vi lussefikat på jobbet och det var ändå ganska mysigt med ljus och lussekatt och pepparkaka! men det var dåligt om lucior även om det fanns en och annan tärna med glitter i håret och så hade vi ju ojje som stjärngosse med strut och allt.

luciavakat har jag absolut inte gjort! jag är fortfarande avskräckt sedan vi vakade i tullis för ett par år sedan. det är det absolut värsta jag har gjort och jag har aldrig mått så dåligt! visst från början var det ju roligt och så med allt folk som var där och vi var så kaxiga. men sen kom det. ojojoj. jag blir inte trevlig när jag inte får sova, det är ett faktum. det bästa jag nånsin har gjort för mig själv var att jag for hem och sov den morgonen och inte gick till skolan som de andra hårdingarna. de som sedan somnade på lektionen (fast vem kan klandra dem när det var HULTAN som stod framme vid tavlan) och säkert mådde ännu värre än mig. och då ska man tänka på att det här var en helnykter tillställning.

jag känner mig lite virrig just nu alltså. jag cyklade hem på lunchen idag också men inte för att promenera med hundstackaren utan jag tog en underbar och välbehövlig powenap! problemet med mig är att oftast när jag bara ska ta en powernap så sover jag i flera timmar och den här halvtimmen bröt ju liksom mot den (o)vanan. så jag känner mig halvvaken och snart ska jag sitta i växeln och dirigera folk hit och dit så vi får se hur det går. jag får väl sockerchocka kroppen lite först, jag såg att vi hade fått en massa skumtomtar från någon leverantör och på det här stället måste man passa på!

'cause it starts in my toes

hm, det här kanske inte blir en så dum dag ändå? helt plötsligt taggade jag till. jag vet inte riktigt vad det beror på. kanske för att det bara är en halvtimme kvar tills lunch nu (då jag ska sova!!) eller för att solen slutade lysa mig rakt i ögonen eller bara för att just nu kändes allting inte så pjåkigt. hade det varit fredag idag hade jag nog hoppat av glädje men eftersom det bara är onsdag så får det nog vänta ett tag till.

sen så lyssnar jag inte längre bara på en massa gråtkärleksorgsånger. förklara det ni om ni kan!

nej det blev ju förstås inget pluggande igår. det kunde nog vem som helst räkna ut! och det som känns ännu bättre är ju att det inte ens var mitt fel, utan lina hade redan bestämt sig för att lägga ner innan jag kom. mycket bra val.

men varför är jag så trött idag?! jag kunde förstå det om det var jag som hade en skoluppgift att lämna in (för då hade jag garanterat suttit uppe till minst 02.30 inatt och gnällt på msn med de andra som inte heller börjat i tid) men jag kom ju i säng före 12 iallafall? och för att fortsätta gnälla så är det iskallt på mitt rum, och då menar jag verkligen ISKALLT! jag skakar typ (men jag orkar inte hämta en tröja) och funderar på att göra upp en mysig liten eld under skrivbordet.

sådärja! då var vi inne på sista kvarten av dagen. känns mycket, mycket bra. lite skum har den då varit i alla fall. en av de som har jobbat längst här i butiken har sagt upp sig, ganska spårat ändå, särskilt att jag fick veta det först (ja låt mig glädjas åt att känna mig lite speciell)  plus att jag nyss fick ett mail av cissi som gick hem för 1,5 timme sedan. från jobbmailen. hon frågade om jag var ensam på mitt kontor. jag svarade att jag inte har herrbesök på rummet jämt.

nog för att novak är den sötaste hunden (björnungen) i världen men det är lite tråkigt när jag inte hinner äta lunch för att jag ska gå ut med honom! sen är han verkligen som en liten pojke när man kommer hem och han ska fram för att hälsa. helst av allt vill han bara kramas och gosas men han bara måste ha med sig en leksak som han först ska låtsas bråka om. jag borde säga åt honom att han inte behöver göra sig till, jag vet redan om att han inte är särskilt manlig!

är det inte lite väl sinnes att solen typ håller på att gå ner? klockan är ju ändå bara knappt över 11 och hade jag varit ledig idag finns det en hyfsad chans att jag inte ens hade stigit upp än (jag kan ju inte vara lika duktig som igår alla dagar)! det är ändå otroligt att vi överlever med så lite sol under vintern. jag har dock haft lite ljusterapi idag (jag hade solen rätt i ögonen och orkade inte fälla ner persiennen) så jag klarar mig kanske ett tag till..

annars så räknar jag mest ner till lunch nu med mina kära vänner herr faktura och fröken betalningspåminnelse. vi brukar ha det ganska trevligt tillsammans på dagarna och när fru räntefaktura dyker upp finns det ingen hejd på festligheterna! och nu dök hon visst upp så nu har jag inte tid med er längre!

ändå roligaste scenariot på hela helgen:
lördag kväll/natt, i en lägenhet någonstans i umeå. fullt av onyktra människor precis överallt. ett guitarhero. julia som har intagit alkoholhaltiga drycker sedan klockan 4 på dagen spöar joakim som är helt nykter TOTALT. om och om och om igen.

nu tror jag att han har varit hemma hos mig och hämtat sina saker. det ska bli skönt att slippa se dom stå där i hallen men det var fruktansvärt att packa ihop dom! snacka om att saker och ting blir verkliga.. jag lyckades åtminstone motstå impulsen att smussla undan en tröja men samtidigt så får jag panik av tanken att fylla hans låda i byrån med mina egna saker.

detta har varit en mycket otäck dag. men kunde den ha blivit så mycket annat efter en sådan otäck kväll som igår? jag kan inte ens skriva det för jag vill inte tänka på det men jag kan ändå inte låta bli! och för varje gång jag har lyckats tänka på något annat för en stund så gör det så ont när allt kommer tillbaka. för tillbaka kommer det.

nu under de sista skälvande minuterna sitter jag och funderar hur jag ska kunna övertala fader min att hämta mig från jobbet (det tar ca 1 minut med bil, 3 minuter med cykel och 8 minuter att gå - då förstår ni varför jag måste komma på en riktigt bra anledning). den riktiga anledningen är att jag inte vill att mina nya skor ska bli förstörda av allt regn.

nu har den hårt arbetande karriärkvinnan varit nere i butiken och köpt en cola och lite choklad för att hon tycker att hon förtjänar det! nu ska hon sätta sig och mysa lite på sitt superjulpyntade kontor och se på när det regnar (fast det ser hon egentligen inte för att det är kolsvart ute)

jag tror att jag har censurerat mig själv nu i ungefär en vecka. det har varit riktigt, riktigt tungt. 100 gånger värre än vad jag faktiskt trodde. okej jag visste redan att det skulle bli ett helvete men när jag förra tisdagen inte ens kunde andas så insåg jag precis hur jobbigt det skulle bli. en ordentlig kraschlandning blev det. och jag har hunnit krascha fler gånger på de här 10 dagarna men ibland har det otroligt nog gått mer än 5 minuter utan att jag har tänkt på honom. och jag gissar att det enda som behövs just nu är tid.

men just nu är det bra att det fortfarande finns folk som styr upp mig och ringer och hör av er och säger att allt kommer att bli bra när jag inte tror det själv, ni är guld värda! så du och du och du, tanken på er håller mig uppe (och du, men allvarligt talat, hur stor är risken att brad pitt ringer?)