Ut trots allt
02.17
Min mysiga hemmakväll bytte helt plötsligt riktning nångång där efter midnatt. Efter diverse telefonsamtal drog jag på mig mjukisdressen och gick ut och mötte Anna, Ingrid och Frida. Anna hade då varit hos Jocke, och nu är det alltså slut. Tror hon kände sig lättad så det var ju bra iallafall. Men det är så svårt att veta vad man ska säga. Man vill ju muntra upp henne, men på samma gång kanske inte heller påminna henne om allt. Men jag tror att hon vet att hon alltid har oss, det hoppas jag åtminstone. :)
Jag är så less på killar just nu. Det verkar som om alla har något fel i huvudet. Eller iallafall många, jag fattar inte vad de tänker med. Oschysst värre, jag tycker synd om henne. Och så lite om mig själv. Men det brukar jag göra rätt ofta så det är inget nytt. Där har vi en sak som jag är bra på! Fast det kanske inte är så bra att jag är bra på det. Äsch, ni fattar!
Hade tänkt radera de tidigare inläggen, alltså de från juni. Men jag ångrade mig, allting har ju sin början. ;P Kan ju vara kul att komma ihåg den här! Men han är ju omnämnd där, det känns ju halvkul. Särskilt som det var i positiva ordalag. Man tror att allting är lugnt, så visar det sig att man har så fel, så fel.
Nej nu ger jag upp det här. Man ska inte sitta och skriva mitt i natten. Jag är sällan på något speciellt bra humör då. Särskilt när jag lyssnar på sån musik som jag har i lurarna nu.
Robyn - Bum Like You