det är så jag säger det

ah jag är så trött nu att jag knappt vet vad jag gör! hade jag inte haft bilen hade jag nog övernattat i ingrids garderob eller nåt (jag kunde ju alltid frågat sandra om vägen ut). och trots bilen var jag råsugen på att gena över cykelvägen. men nu är det inte långt kvar till sängen! jag räknar med cirka tre minuter och då har jag ändå tagit i hihi! däremot kommer jag inte att skratta imorgon när klockan ringer och jag ska upp för att jobba.

der blev lite sådär med sunes jul men det var kanske inte jättekonstigt ändå och det kändes faktiskt helt ok att inte se klart den. har man inte träffats på fyra månader så finns det ju en del att säga...