det blir aldrig som man riktigt tänkt sig

jag skulle gå upp klockan 8 idag och gå med jobbnyckeln jag har glömt hemma HAHAHA. jag vaknade 11.



promenix nu, bara 3 dagar kvar på stegtävlingen. synd bara att jag blev less för minst en vecka sen. men nu kan jag äntligen börja springa igen, underbart! eller underbart var kanske att ta i, men jag är så sjukt less på att gå. det tar sån tid.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits