det är så jag säger det

hockey ikväll! jag ser faktiskt fram emot det sjukt mycket. men så är det sittplats och allt. ståplats hade jag allvarligt inte pallat. jag kan ju inte stå upp tillräckligt länge, då svimmar jag.
det känns ändå lite sjukt att gå på date med sin pojkvän (eller jaa, just nu är han ju definitivt på prov för den rollen). vi får se hur sjukt det kommer att kännas. vi är ju som ändå bästa kompisar. frågan är hur bra det blir när det lutar över mer åt vänner sidan. men skitsamma, som malin sa. det får ju faktiskt ta tid.