det är så jag säger det

jag känner mig lite som en sur gammal tant som sitter uppe och väntar på att hennes busiga barn ska komma hem just nu. mina systrar skulle vara hemma halv 11 men har inte dykt upp än så jag känner att jag måste vänta på dem. om mamma vaknar och de inte är hemma får hon väl hjärtsnörp så nu kan jag ju iallafall förklara att de är kvar hos ida. (jag måste bara fråga, hur smart är det egentligen att börja färga sin kompis hår 10 över 10 om de vet att de ska vara hemma halv elva? vad hade de tänkt? skulle de lämna färgen i till imorgon eller?)