det är så jag säger det

ibland är min hund världens sötaste och ibland är han världens jobbigaste. igår lyckades han vara båda delarna. jag och simon skulle ut och gå och självklart var jag tvungen att ta med mig den lilla pälsbollen (nej det är faktiskt inte simon jag menar) så då gjorde jag ju det. och novak skulle absolut ha med sig en tennisboll! jag försökte förklara för honom (som en mamma till sitt lilla barn) att om han skulle ta med den fick han bära den själv, hela vägen och att jag inte tänkte ta den om han blev trött. och då gjorde han det! han var helt galet gullig när han travade på där bredvid oss med bollen i munnen. då tyckte jag om honom. sen så var han inte lika gullig när vi kom hem igen och han var hyfsat lerig.