det är synd om mig

nu har jag sagt hejdå till min malin och det känns verkligen värdelöst! jag tror inte ens att jag har fattat att hon åker på onsdag, hur kommer jag då att må när jag inser det? menmen, det är bara att bita ihop! hur långt är det till karlstad egentligen? jag kommer ju garanterat att åka ner och hälsa på henne och stefan och jörgen.

och så är det synd om susanna kallur. igen.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits