det är så jag säger det

jag skulle ta tag i mitt uppdrag här hemma idag nyss, vilket var att sortera all ren tvätt som har samlats på hög senaste veckan. det gick inte så bra. jag hann bara börja och skakade en tröja och vad ramlar ner? jo typ världens största och äckligaste spindel!! jag har aldrig skrikit så högt tror jag! min syster trodde att jag höll på att dö och det gjorde jag ju nästan faktiskt. när hon kom ner för att se vad som hänt så stod jag bara och skakade. jag har fortarande panikkänslan i kroppen.

och nu skrek ellen också! det visade sig att spindeln på nåt sätt klamrat sig fast i hennes byxor och följt med upp och krupit fram när hon sorterade skor i hallen. vi har nu kommit fram till att vi inte gör något mer hushållsarbete så slipper vi spindeln. allt ont för något gott med sig!