det är så jag säger det

alltså svackan beror på att jag har varit en god människa i helgen faktiskt! så alla som trodde att jag är hin håle själv kan numera glömma det.... fest i fredags och det började riktigt bra och vi hade hemskt trevligt. så trevligt som bara tre barndomskompisar som känner varandra utan och innan och som inte är rädda för att bjuda på sig själv kan ha! men någonstans mellan vinet, shotarna och juniorjeopardy var det något som gick snett och helt plötsligt så vet faktiskt ingen vad som hände? det kallas dimma mina vänner. och för vissa var den värre än för andra, läs; maja kunde inte stå på benen. vi tog oss ut på något sätt, fråga mig inte hur och hej alla som jag mötte ute, jag kommer inte ihåg er! maja åkte hem där runt klockan ett medan jag och linnea kämpade oss kvar till klockan två. kämpade.
sen fick jag ett brådskande samtal från jonatan som tagit hand om maja och utan att gå in på några detaljer kan jag ju säga att majsan har bott hos mig i helgen.
väldigt mysigt har det varit! jag hade det tungt inatt när jag skulle sova själv för första gången sen i torsdags! det är nästan läskigt så fort man vänjer sig vid att inte sova själv.