det är så jag säger det

igår följde jag med exKexet på nisses begravning. det finns egentligen inga ord som kan beskriva hur fruktansvärt meningslöst det känns att han aldrig kommer att få fylla tjugo, aldrig hinna växa upp. det var meningen att jag skulle vara med som ett stöd för tobbelito men det gick inget vidare. det var länge sedan jag var så ledsen. men jag antar att det räckte för t att jag var där. och det var fint! det var jättefint! och det var så många som var där för att ta ett sista avsked och det kändes också bra. men fortfarande, så meningslöst. och ledsamt.