det är så jag säger det

mamma väckte upp mig med ett hot om storstädning ikväll, kanske inte världens bästa uppvaknande (fast särskilt vaken var jag inte ändå, minnet av samtalet är ganska luddigt). hon kan ändå ha en poäng. jag orkade ju liksom inte packa upp väskan från stuga igår men behövde ändå en sak som längst under = saker och kläder över hela mitt golv. jag är bara orolig för att mammas idé om storstädning innefattade hela huset och då blev det genast ganska mycket jobbigare! jag tror inte heller att jag kan smita undan genom att skylla på att jag har jobbat hela dagen och måste vila. då tror jag allvarligt att hon kastar ut mig (vilket vore halverst skönt för då skulle jag slippa hennes tjat men lite jobbigt också eftersom jag då vore hemlös).