det är så jag säger det

vilken helg alltså. vilken komplett galen helg! och att vi överlevde är ett mysterium men här sitter jag, lite trött kanske men fullt levandes. jag tror att jag inte ska gå in närmare på vad som hände och vad som inte hände men jag kan väl bara säga att vi hade roligt. alldeles för roligt. så roligt att vi sov till klockan tre både lördag och söndag. hrmm, hoppsan! det var fyra slitna krigare som körde hem (jag vägrade köra, det fick jonathan göra) igår och det märktes när det var dags för veckans höjdpunkt, sanningens ögonblick! det var bara jag och simon som pallade att vara vakna till efter klockan tio (maja sov garanterat fem minuter efter det att jag hade lämnat av henne hemma).