det är så jag säger det

det blev en brutal promenad! när jag hade gått ungefär en halvtimme ringde fredrik och undrade om jag skulle komma förbi honom och se lite hockey med han simon och jonatan. jamenvisst tänkte jag och fortsatte att knata på (som tur var hade jag åtminstone gått åt rätt håll). efter ännu en halvtimme så hade jag nått fram till älvsbacka och släpade mig upp för trappan. sen kollapsade jag på mattan framför tvn.

men jag återhämtade mig! och det var trevligt! och simon och holm lyckades på något sätt få in att jag är arbetslös i alla meningar. tack för den pojkar! men det kan jag bjuda på. det är ju inte jag som är kvar i skellefteå och går i skolan samtidigt som skellefteås två bästa tjejer (ni vet att det är så;) ) flyr landet och har bästa tiden i livet. mohaha.