det är så jag säger det

det blev en vanlig kaosmorgon som alltid i den här familjen! pappsen min fyller hela 47 år idag (grattis!!) och givetvis skulle han firas med tårta på sängen. och eftersom jag inte riktigt är van att gå upp klockan kvart i sju på morgonen nu för tiden och pratade i telefon alldeles för sent igårkväll så stod jag som en zombie och väntade på att alla andra skulle bli klara. min ena syster var av någon anledning helt sjukt stressad och ville att alla skulle bli klara snabbt. okej för mig som bara ville krypa ner i sängen igen. så när vi står där i trappen och ska gå ner med tända ljus och tårta och allt så upptäcker vi att min andra syster saknas! och när vi börjar leta så hör vi hur den skvalar från duschen. syster1 får något vilt i blicken och springer ner för trappen och står och viskskriker utanför att hon ska öppna dörren (ungefär tre meter bort ligger pappa och "sover"). visk visk utskällning visk skäll skäll är allt vi hör men hon lyckas iallafall få syster2 att öppna dörren och komma med oss upp. vi tror att allt är frid och fröjd när då mamma kläcker ur sig "jag ska bara borsta tänderna först". jag trodde att hon skulle bli strypt. om blickar kunde döda ni vet..
men vi sjöng litegrann och pappa fick lite tårta och lite presenter (syster2 vägrade äta tårta och prata med någon och var på väg att gå och sätta sig i rummet bredvid med en tidning när mamma ingrep. syskonkärlek när den är som bäst!). sen så fick jag äntligen krypa ner i sängen igen och nu sitter jag här nyvaken (Igen) och segast i världen.