det är så jag säger det

snart ska jag då iväg och ta den där otäcka sprutan (eller snart och snart, om tre timmar ungefär) och jag ser INTE framemot det! jag blir alldeles svag i händerna och armarna bara jag tänker på det så jag vet inte riktigt hur det ska gå. det blir spännande helt enkelt. kanske svimmar jag, kanske inte. och maja den fulingen som berättade hur stor sprutan var, tack för den! nu känns det ju genast mycket bättre.