det är så jag säger det

ibland när jag lyssnar på håkans jag har varit i alla städer blir jag sådär tung i magen och mår lite lagom illa. som typ nu. och nu skulle jag enkelt kunna lyssna på den på repeat resten av kvällen (kanske bryta av med lite brännö serenad också lite då och då, för att tynga ner mig ännu mer) samtidigt som jag mår sämre och sämre. för det är sånt jag gör, helt frivilligt! som tur var är maja på väg hit. och om hon visste om det här skulle hon bråka med mig lite och säga åt mig att stänga av musiken och rycka upp mig! gärna skrika lite också. det är tur att jag har henne. min lilla skrikare (akta er för henne)