det är så jag säger det

jag överlevde gårdagen, woho! sån där dagen efter-känsla blandat med lite vanligt hederlig söndagsdepp var ingen bra kombination! sen att lägga på det där med ex-treårsdagen, njaa. men jag lyssnade lite på håkan h och jag sitter ju liksom här nu. sen kan det kanske ha någonting att göra med att majsan följde med mig på innebandyn (jaa passande nog så spelade exkexet och eftersom detta var enda hemmamatchen jag skulle hinna se innan vi åker så passade jag på) och muntrade upp mig! och jaa, självklart skrattade jag åt att hennes fot var blå och att hon gick som en 80åring. skadeglädjen är enda sanna glädjen ni vet !