det är så jag säger det

ibland är det väldigt tur att maja inte läser min blogg (till exempel nu). för nu skulle hon tycka att det här blir jobbigt. känsloklet usch usch, och ingen bamsekram här inte. men vet ni vad? hon är BÄST. och hon är min. bara min (typ, ibland får jag dela henne med, ja vi kan kalla honom för mr.jag-mår-lite-illa). älskade älskobert vad skulle jag göra utan dig? och vad skulle du göra utan mig? vem skulle förse dig med glass? (och ännu viktigare, alkohol!!) och vem skulle säga åt mig att andas när jag panikar? och vem skulle ta hand om sjukvårdsgrejerna om inte du fanns? som sagt, känslor och annat äckel men förhoppningsvis slipper du läsa det här! annars kan du ju himla lite med ögonen och kanske känna dig lite nöjd i smyg :)